Igår hade jag en sådan typisk Emmadag. Började dagen i Stockholm med utbildning och jobb. Tog tåget ner till Göteborg för att sticka direkt till en kund som hade en kvällsaktivitet. Så dit kom jag med andan i halsen direkt från Centralen med väskan i släptåg. Min underbara sambo kom och hämtade upp mig och mötte mig med ett fång rosor. Precis vad en utmattad Emma behövde just då. Det och komma hem, kasta av sig högklackade boots och kavaj och slänga sig på soffan. Och skicka de där mailen som jag satt och skrev på tåget men givetvis inte gick att skicka. Det är ju ändå bara 2012 och man kan inte använda telefonen som bredband på tåget. Ett I-landsproblem men det är iallafall mitt I-landsproblem.
Med detta inlägg vill jag egentligen säga att jag har världens finaste sambo. Som får mig att vara en lite bättre människa. Varje dag.
Kärlek när den är som allra bäst! Ibland när man minst förtjänar det.
SvaraRaderaKanske.
Kram Mrs G