Efter arton månader med henne

Idag har jag börjat jobba efter arton månader hemma med vårt lilla busfrö. Topparna och dalarna har varit många och vi var väldigt redo för förskola och jobb nu. Edith hade varit redo för förskolan redan i våras men nu var hon verkligen redo. När vi lämnar henne hinner hon knappt vinka innan hon springer in och leker med nya kompisar och pedagoger. Det är fin känsla. Att hämta henne vid 17-tiden och hon var ett av tre barn kvar kändes lite mindre bra. Det är väl nu livspusslet och det dåliga samvetet kommer att bli den stora utmaningen. 

Att ha varit hemma så länge har varit väldigt speciellt. Det är väl här jag ska skriva hur fantastiskt det varit men jag har tyckt att det varit väldigt jobbigt i perioder. Jag har saknat en viktig del av mig själv och den ser jag fram emot att komma tillbaka till.  Jag är glad över att jag jobbat deltid hela tiden, det har verkligen passat mig. Även om jag inte har varit helt tillfreds över att vara hemma så har det såklart varit en ynnest att få tillbringa så mycket tid med världens bästa Edith under hennes första 1 1/2 år i livet. Nu skriver vi som familj ett nytt kapitel och det ser vi alla fram emot. 

Jag fick lite bloggpepp av en fin vän och inspiratör idag så ett höstmål är att bloggen ska få kärlek betydligt mer frekvent. Kanske inte dagligen iallafall flera gånger i veckan. 

Sex månader med Edith

Förra veckan, närmare bestämt den nionde augusti så blev denna lilla tjej sex månader. Tänk att det redan gått sex månader sedan den där februarikvällen då hon äntligen tittade ut efter många timmars väntande och kämpande. Sex månader sedan hon gjorde en dramatisk entré och skrämde sina föräldrar. Även om jag för fem och en halv månad sedan trodde att jag aldrig skulle bli trygg i mammarollen så blir jag allt tryggare och mer bekväm för varje dag som går och jag känner att mammarollen har gett mig ett lugn som jag tidigare saknat. Under sommaren har hon utvecklats till en orädd och väldigt livlig liten tjej men oväntade röstresurser som hanterat allt från båtfärder till pubkvällar överraskande bra. Hennes stora intresse förutom mat är att gunga i sin babysitter, leka tittut och titta på Babblarna. Att dra mamma i håret, Douglas i pälsen och pappa i skägget ligger också högt på topplistan över roliga saker att göra.

En kväll i Maj

En sak jag ångrar från graviditeten är att det inte finns några ordentliga bilder på mig med magen. Självförvållat såklart eftersom jag inte kände mig fin som gravid men det är ändå en liten sorg så här i efterhand. Eller sorg är väl en överdrift men jag önskar att jag hade sett till att jag hade fina bilder. Samma sak gäller också den allra första tiden med Edith. Inte så konstigt det heller eftersom vi tillbringade den första veckan på neonatal och där och då var tankarna på fina bilder ganska långt bort. Däremot är vi duktiga på att dokumentera nu. Förutom att jag har väldigt mycket mobilbilder på henne så försöker vi ta mer ordentliga bilder i samband med hennes månadsdag och på hennes tremånadersdag i Maj tog hennes moster väldigt många helt magiska bilder på henne och mig. När jag tittar igenom bilderna så inser jag hur snabbt tiden går och hur mycket hon växer. Den lilla bebis som syns på bilderna är nu en rätt så rörlig, orädd och högljudd liten tjej som utvecklas i ett rasande tempo och om en veckan blir hon fem månader. 

Bilder: Jennys perspektiv