Mors dag

Idag har jag varit mamma i etthundraåtta dagar. Etthundraåtta dagar sedan den där februarikvällen då jag nästan hade börjat tro att det inte skulle komma ut någon bebis efter att haft värkar i nästan två dygn men sen när hon väl bestämde sig så gick det undan. Etthundraåtta dagar sedan Edith kom till världen och gjorde en entre där hon skrämde livet ur oss och där och då förändrade livet på ett så fullständigt sätt. I ett hundraåtta dagar plus en graviditet har jag gjort allt som står i min makt för att skydda denna lilla varelse. För varje dag blir hon allt mer en individ med en tydlig personlighet och att se hennes framsteg är en sann fröjd. Vår lilla dotter som är allra nöjdast när hon sitter i sin babysitter och gungar sig själv.  Jag och Henrik har kommit etthundraåtta dagar in i vår uppgift att uppfostra vår dotter till att bli en stark kvinna. 

I etthundraåtta dagar jag har förstått den oron som min mamma känt och känner för mig och mina systrar. Den oro som ibland sköljer över mig och gör att jag kramar Ediths kropp lite extra hårt, precis som min mamma gjort med mig. Nu känner jag själv den kärlek som är så stor och som inte går att förklara. 

I år är första gången då jag själv kan ställa mig till skaran av alla de kvinnor som ska firas idag. Det är en häftig känsla. Edith har uppmärksammat detta genom att köpa en rosenbuske till mig. En fågel har viskat att detta kommer att bli en återkommande tradition. Henrik har även hissat den skånska flaggan vilket kändes extra festligt. 

Stort grattis till alla mammor där ute och allra störst grattis till min egna mamma.

Välkommen in till Edith

Ediths rum är minst sagt under uppbyggnad. Bortsett från byrån, en matta och en fåtölj så är rummet tomt. Det som saknas är ett tält, lite hyllor och sen allt piff såklart. Hennes säng står inne hos oss och lär väl göra det ett tag till men så småningom ska ju även den in där. Färgskalan i hennes rum är marinblått, rosa och så ska det kompletteras med en del grått för att balansera allt rosa. Tapeten Marianne från Sandbergs är den som satt hela färgskalan och är också anledningen till att rummet i övrigt är ganska rosa då den puderrosa färgen är väldigt fin till tapeten. Jag har medvetet valt bort typiska barntapeter och tavlor utan har försökt tänka att rummet ska ha en relativt lång livslängd. Även om Edith än så länge inte bor i sitt rum så är vi en del där inne, antingen sitter vi och ammar i fåtöljen eller så tittar jag på hennes minismå kläder. Snart har hon vuxit ut storlek femtio och då blir utbudet i hennes garderob avsevärt mycket större. 

Hon har ett namn

Nu är det på minuten exakt två veckor sedan vår dotter Edith äntligen kom till oss. Namnet var ett av de namn vi hade kvar på listan när vi kom till BB och när Henrik sa till mig att välja ett av dem morgonen efter hon föddes så var valet enkelt för mig. Hennes andranamn var bestämda sedan innan så det blev Edith Amalia Louise.

Vi ägnar nu dagarna åt att lära känna varandra. Det innefattar väldigt mycket matande, en del promenader och mycket mys i soffan. Idag har jag gått barnvagnspromenad med andra föräldrarlediga vänner som kom hit och hälsade på. En målbild som vi pratade om de där dagarna efter att hon var beräknad men inte riktigt ville komma ut som nu är verklighet. 

Hon är här!

Tidigt i morse var det en vecka sedan vi lämnade vårt hem för att åka och föda barn. Efter en segstartad förlossning som sedan gick i ett rasande tempo så fick vi i torsdagskväll äntligen träffa vår dotter som där och då förändrade allt för all framtid. Efter att ha tillbringat några extra dagar på sjukhuset så kom vi igår äntligen hem och njuter nu av att lära känna vår dotter och jag övar att på sköta det mesta med en hand samtidigt som jag ägnar den mesta tiden åt att ligga och titta in i hennes stora ögon och gång på gång ställa mig frågan hur det är möjligt att vara så fin som hon är. 

Nu hör jag någon vakna i sin säng och jag ska hoppa tillbaka in i bebisbubblan. Tack för alla gratulationer och hälsningar. 

Sluttampen

Jag har förstått att det visst inte riktigt är ok att jag inte bloggar på ett par dagar just nu. Att det är väldigt enkelt att tro att vi är på BB och föder barn. Det är vi inte och jag har rätt inställd på att vi inte kommer att vara det denna veckan överhuvudtaget. Hon har med andra ord inte ärvt sin mammas sinne för att hålla tider. 

Eftersom jag inte bloggat och inte föder barn så skulle man kunna tro att jag istället ägnat mig åt att ta det lugnt och samla krafter men jag har väldigt mycket energi så jag har istället ägnat helgen åt att avverka en del val till renoveringen av landet, fixat hemma, haft fikabesök i lördags och igår fick vi spontant besök av kompisar från Skåne som kom upp och åt middag igår. Jag har vikt små kläder och lagt i bebisens byrå och jag har gått min make på nerverna genom att vägra ta det lugnt. Vi har sett ett gäng avsnitt av Madam Secretary och varit och hälsat på Douglas uppfödare. 

Dagen har jag ägnat åt att ta en promenad i skogen med Douglas, ätit detta till lunch och lyssnat på denna spellista. Det var lägesrapporten så här två dagar innan det datum som jag sedan i somras haft som målbild. 

Nytt år

Med ett par timmar kvar av 2016 så börjar det bli dags att summera året och åter igen är det ett händelserikt år att summera. Vi lämnar ett år som i ett makroperspektiv varit helt värdelöst minst sagt. Hemska händelser och en rad beslut runt om i världen som gör det omöjligt att summera året som något annat än skrämmande och dåligt. När jag blickar tillbaka ur ett mer personligt perspektiv så känns det som ett betydligt lugnare år än på många år, trots att året inneburit mycket stora beslut och händelser. Även om året har inneburit mycket flängande och resande så har balansen varit betydligt bättre än tidigare år. Förutom otaliga resor till Stockholm så har jag hunnit med Rom tillsammans med make och vänner, Gotland och Almedalen med kollegor, Sopot på möhippa för en god vän och Franska rivieran och Portofino tillsammans med maken.

Vi har bytt lägenhet i stan med villa i förorten och i början av sommaren flyttade vårt högt älskade hund Douglas hem till oss. Två anledningar till att jag tror att jag upplever året som lugnare även om båda sakerna egentligen inneburit mycket jobb för oss. Men numera tillbringar vi väldigt mycket mer tid hemma och sedan i somras så har ju fokus flyttats från mig och Henrik till vår lilla hund och vår ofödda dotter. En känsla som jag gillar. 

Bara några dagar innan vi hämtade Douglas så fick vi veta att vi skulle bli föräldrar så att man kan ju säga att sommaren ägnades åt att vänja sig vid tanken att vi skulle få barn men vi hade också fullt upp med att dölja för vår omgivning att vi väntade barn vilket inte var det lättaste eftersom det var mitt i semestertider och stora delar av vårt umgänge umgås ganska intensivt ute på Orust där vi har lantställe. Andra halvåret har präglats av den förändring vår familj genomgått och den enorma förändring vi står inför i början av nästa år. Tänk att vi väldigt snart har vår lilla dotter här. 

Även om hon inte har kommit än så märks hennes stundade ankomst väldigt väl här hemma. Vagnen står i hallen, saker som ska in i hennes rum finns det gott om och hennes garderob är redan välfylld. Förutom saker som vi köpt till henne som tex lekfilten och mobilen till vagnen från Cam cam  så har hon fått så mycket fina presenter. Som till exempel den finaste mobilen från Konges Sløjd, skor från Mini mocks och pingvinen från Wooden Story. 

Ett riktigt gott slut önskar jag er! 

En oväntad söndag

Helgen tillbringade vi i Skåne hos min familj och när vi åkte hem igår förmiddags så var jag inställd på en lugn eftermiddag och kväll hemma. Därav blev chocken när jag kom hem och möttes av ett hav av tjejer som överraskade mig och bebisen med en babyshower enorm. Den största chocken var nog att min mamma och ena syster kommit upp bara timmar efter att jag lämnat mina föräldrars hem. Tänk att vår lilla dotter kommer att ha så många starka kvinnor i sitt liv, dessa starka kvinnor som är mina nära vänner. Kvinnor att inspireras av och som kommer att finnas i hennes närhet. 

Föresten, klänningen som syns till vänster i bild hade jag när jag var liten och jag har fått hur mycket kläder som helst som jag har haft. Vissa är väldigt mycket åttiotal men mycket är hur fint som helst. Tänk att det snart bara är femtio dagar kvar till vår lilla tjej beräknas komma. 

Månadens annorlunda önskelista

Jag brukar ju så här i slutet av månaden inse att jag har någon form av återkommande önskelista varje månad här på bloggen. Denna månad ser den minst sagt annorlunda ut och anledningen är väl ganska enkel. I morgon är det två månader kvar till vår dotter beräknas titta ut och givetvis är allt jag önskar mig att allt ska gå bra. Just nu ägnar jag mig mycket åt att inspireras av fina instagramkonto och ägnar en hel del tid på pinterest för att hitta babyinspiration. Mitt fokus har minst sagt ändrats om man säger så och det är väl ganska naturligt eftersom vi står inför den största och viktigaste förändringen i våra liv. Så att ens komma på något som jag själv önskar mig förutom en frisk dotter är omöjligt. Därför blir månadens önskelista ett hopplock av bebisrelaterade saker som fastnat på min näthinna.

Något som jag blivit smått besatt av är mini mocks små skor. Jag skulle vilja ha allihopa men de randiga tror jag hade varit jättefina till sommaren och de med fårull hade passat perfekt nästa vinter. Det bästa är ju att de är så fina att titta på att de även är fina att ha stående framme på hennes rum. Vi har köpt en del kläder till henne, bland annat när vi var i Frankrike men då främst kläder i rätt mycket större storlekar. Jag har även köpt en hel del av HM baby excklusive kollektionen. Kvar på klädlistan att köpa står några fler pyjamaser och bodies, en mjuk klänning som passar hyfsat snabbt, något ytterplagg som är svalt nog att ha i åkpåsen och kanske en finstickad jumpsuit för kyligare dagar inomhus. Klänningen här kommer från Livly och jumpsuit från HM (finns tyvärr inte kvar i små storlekar). Kvar på listan finns också en mobil till vagnen och en filt. En filt i kashmir är kanske lite i lyxigaste laget för en liten baby men så himla fin, denna kommer från Soft goat och Davida har liknande. Mössan i ull finns på hanfalke.dk som har väldigt mycket fina saker och koftan från Åhlens ekologiska sortiment. 

Till det blivande barnrummet

Idag går jag in i vecka trettioett och nu känns det som om veckorna går väldigt fort. Vår vagn har kommit och det har även en hel del andra saker gjort. Vi har beställt det mesta andra av de lite större sakerna så som till exempel säng och kvar på listan av saker som bör vara på plats när bebisen kommer är egentligen bara skötväska. Skötväska är kanske inte något man måste ha dag ett men det är lika bra att få det gjort. När ni ser collaget ovan så är det kanske ni kan lista ut att det är en liten tjej som gömmer sig där inne. En minst sagt livlig liten flicka.

Näst på tur är att fixa ordning i hennes rum och tapeten som ska finnas i delar av rummet ligger redo och väntar på att någon ska komma hit och hjälpa oss att tapetsera. Tapeten heter Marianne och kommer från Sandbergs. Förutom säng som är beställt så ska det finnas något att ha hennes kläder i, en mysig fåtölj där jag kan sitta och amma samt en gosig matta. Andra saker som hade passat fint är mobilen moln från Konges slöjd och sängkläder från Garbo & friends. En speldosa bör hon ju ha och denna kommer från Cam Cam. Från Cam Cam kommer även den quiltade lekfilten. Även bitringen i form av en mus kommer från Garbo & friends. Självklart kommer även hennes rum fyllas med böcker. Jag vet att mina föräldrar har sparat många av mina böcker från när jag var liten och jag ser fram emot att fylla på med fler som vi så småningom också kommer att kunna läsa för henne. 

Min söndag i bilder

Igår vaknade jag i vanlig ordning 06.20. Det gör jag varje morgon nuförtiden. Misstänker att kroppen förbereder sig vad som komma ska. Inte för att jag brukar sova länge men det är ju faktiskt lite väl tidigt på helgerna. Låg kvar i sängen och läste ett bra tag innan jag och Douglas gick upp en timme senare för att ta en lång promenad. När vi kom tillbaka hade dagens första solstrålar letat sig i vardagsrummet. 

Jag hoppade in i duschen och tog på mig pyjamas igen. Invigde även skorna från Shepherd of Sweden som vi fick i goodiebagen från Trendensers höstfest på Spinneriet. Jättesköna tycker jag men dessvärre delar jag den åsikten med vår fyrbenta och lurviga familjemedlem som ägnade frukosten åt att attackera min fötter. Jag funderade också över hur lång tid det dröjer innan jag inte längre ser mina fötter för att magen är för stor. 

Efter att ha haft en väldigt aktiv dag igår då jag målade och hade mig så behövde kropp och knopp en lugn dag. Förutom att jag tvättade lite, renbäddade och lagade middag så låg jag mest på soffan och läste månadens bokklubbsbok medan Henrik stod i köket och bakade hela eftermiddagen. En skön söndag med andra ord. 

Vecka 26

Bild: Anna Roström, Smallpigart

Anna Roström tog denna bild på mig och kulan på onsdagens skördefest på Spinneriet. Vi har hela tiden kallat bebisen för druvan för att när jag laddade ner appen quit fruit så var bebisen stor som en vindruva. Nu är den betydligt större. Sen har en kompis döpt om druvan till kulan och jag kan förstå varför för nu är det verkligen en riktig kula. Sen har jag inte riktigt den där kroppen där en graviditet bara sätter sig på magen men jag är faktiskt ganska lugn med det med. Jag vet ju vad jag ska göra när bebisen har kommit och just nu tycker jag mest att det är härligt att följa magens utveckling.

Vi har nu kommit nästa halvvägs in i vecka 26 så tiden går verkligen hur snabbt som helst just nu och jag inser att det är dags att börja göra en hel del inköp där vagn står först på tur. Tänk att det snart bara är tre månader kvar till vår lilla bebis beräknas komma, en smått svindlande tanke.