Inte första dagen på mitt nya liv

På gymmet är man helt plötsligt inte ensam och kvällstidningarna fyller spaltmeter efter spaltmeter med banala artiklar om hur man kommer i form efter semestern. De flesta klagar på att byxorna man hade innan semestern har krympt under sommaren och kommentaren att i morgon börjar mitt nya liv är nästan lika vanlig idag som i januari. En helt vanlig augusti med andra ord. Och precis en sån augusti jag själv haft i hela mitt vuxna liv. Men inte i år.

I år så slutade jag nämligen inte med mitt nya liv bara för att semestern kom. För att jag har insett att de förändringarna jag gjorde i Januari har fått mig att må så mycket bättre både kroppsligt och själsligt så varför medvetet göra något som får mig att må sämre? Sen är det ju så mycket enklare att vara sund på sommaren. Den nyttiga maten är så lättillgänglig och att starta varje dag med en morgonpromenad i solen är bara en perfekt start på dagen. Jag har även kompletterat mina 4-5 morgonpromenader / vecka med 2-3 effektiva men korta pass på gymmet. Jag gillar rutiner och har inte sett någon anledning att rucka för mycket på mina rutiner bara för att jag haft semester. Då vi befunnit oss en del på resande fot så jag har jag även fått se många nya platser under mina promenader vilket är trevligt. Och det är skönt att inte ha ett nyvunnet sockersug att bli av med. 

Hur går det då för mig på min resa? Jo, det går bra. Väldigt bra faktiskt. Vågen visar på minus drygt 20 kilo. Fettprocenten är 14 procentenheter mindre än i Januari och min kroppsliga ålder har minskat med drygt 20 år. Idag är min kropp 26 år gammal och i den här takten så tar min kropp studenten när jag fyller 30 nästa år. Och i förra veckan fick jag på mig ett par jeans i strl 27. Med väldigt mycket stretch i men ändå. Och inte för att storleken egentligen är så viktig men det var roligt och jag blev väldigt förvånad.

När jag blickar framåt och funderar över höstens målsättning så är det primära inte längre att bli mindre. Jag har nu en vikt som jag faktiskt känner mig ganska nöjd med och jag kan ta på mig jeans och en tajt T-shirt och känna mig tillfreds. Jag behöver inte längre trolla med klädesplagg som förvillar och förminskar vilket känns fantastiskt. Men när man gör min resa så blir man perfektionist. Nu är mina mål definierade armar och att tajta till kroppen. Hade någon sagt för ett år sedan att jag på allvar skulle ha en målsättning om en tajt och fast kropp och faktiskt se det som realistiskt ett år senare så hade jag skrattat. Nu ett år senare så ler jag av välmående och klappar mig själv på axeln. För att det är jag värd.

Om ni missat mina före och efterbilder så finns bland annat en från i juni HÄR och en från förra veckan HÄR.