tisdag 11 juni 2013

När vägen blir målet

Den vänstra klänningen är från Åhlens och den högra & otherstories. Väskan är densamma på båda bilderna och kommer från danska decadent
Nio månader skiljer bilderna ovan men mentalt känns det som en livstid. När jag för sju månader sedan bestämde mig för att förändra mitt liv så trodde jag inte att min resa skulle bli så omfattande. När jag den 8 Januari började inse att det inte räckte med att börja träna så började det gå upp ett ljus för mig. En förståelse över att det var så mycket mer jag behövde jobba med. Hela min inställning till mat och det livet jag levde. En stor del av det som alltid varit jag. Det var en ganska jobbig insikt. Men lärorik. 

Idag har det det gått fem månader plus några dagar och när jag tittar tillbaka på tiden som gått så känner jag mig genuint stolt över mig själv. Inte bara för att jag gått ner 15,5 kg utan för att jag, enligt mig, gjort det på ett sunt sätt. Jag har tränat, ätit bra mat och tagit tag i roten av min ganska osunda inställning till mat. Mitt matlagningsintresse är fortfarande stort men annorlunda. Idag är jag intresserad av rena livsmedel istället för lösgodis ungefär. Det var egentligen inte så att jag åt dålig mat tidigare. Men det där med att äta vad man vill på helgerna blir i slutändan nästan halva veckan och om man inte rör på sig så går liksom inte ekvationen ihop. 

Jag är inte i mål. Eller jag kommer aldrig att bli färdig. Men i kilo är jag inte så långt ifrån. Kilona för mig är i och för sig inte det primära utan det är den där klänningen som hänger i garderoben. Min slutmålsklänning. Och sen vill jag ha tonade armar och fina skulderbladsmuskler. Och en platt mage. 

Jag fick en kommentar på instagram av min gamla lärare från lågstadiet som undrade hur jag orkade. Jag hade då postat en bild från min tidiga morgonpromenad i Lördagsmorse. Jag ställde frågan till mig själv och mitt helt ärliga svar är att jag inte längre ser det som ett tvång eller något jag måste orka. Jag ser det som ett sätt för mig att må bra och det gör jag genom att optimera den kropp jag har. Jag måste säga att jag kommit väldigt långt gällande min nya livsstil när jag med handen på hjärtat kan lämna det svaret. Och det var detta jag ville uppnå. Att skapa en långsiktig, sund, version av mig själv. Gränsen mellan vad som är vägen och vad som är målet har suddats ut radikalt och jag vet inte längre om jag känner något behov av att skilja på dem. Jag har påbörjat min viktigaste resa. Den mot ett hälsosamt och balanserat liv. 

Och jag vill bara säga till er att om jag kan så kan alla. 

Ps. Tack för all pepp, alla mail och alla kommentarer här och på instagram. 




Alkoclar la boutique


Nu blir det bildregn igen. Denna gången från det stället där vi badade och solade de tre sista dagarna på vår semester. Detta hotellet är alltså inte det vi bodde på utan låg en promenad på ca fem minuter bort. Är även osäker på om de hade gått med på att vi låg där om det hade varit högsäsong trots att vi beställde mat och dryck. Men eftersom det nästan inte var något folk där så kunde vi vara nästan ensamma på den fina badbryggan. Detta hotellet hittar ni här och det är finare i verkligheten än på bilderna. 

Generellt så kändes Torba, orten vi bodde i, som ett bra val av ort. Dock finns det nästan ingenting att göra där så man får förflytta sig på kvällarna. Nu hade vi bil och körde runt i byarna på halvön så för vår del var det perfekt. En annan trevlig ort var Türkbükü som låg på den norra sidan halvön och kändes som ett tillhåll för den välbärgade turkiska turisten när säsongen är igång på allvar. 








måndag 10 juni 2013

En magisk plats


Under vår vecka i Bodrum så hänvisade jag väldigt ofta till ett mail som jag hade fått om Bodrum av denna tjejen. Här fanns rekommendationer på vad vi skulle göra och vad vi skulle hoppa över. Gümbet var tex ett ställe som man absolut skulle hoppa över. Men vi råkade köra lite fel och hamna där ändå. Man skulle verkligen hoppa över det insåg vi väldigt fort. Om man inte vi gå på ställe där det ingår en stor flaska vin, vitlöksbröd och dans på bardisken. Typ. 

Ett ställe som man absolut inte ska hoppa över en en restaurang som heter Limon och ligger i Gümüslük. Restaurangen ligger i ett hus som ser ut som ett vanligt bostadshus och det känns som om man sitter på någons baksida där man plockat ihop lite udda möbler och bara placerat ut för att man ska ha en stor, härlig trädgårdsfest. Den denna magiska plats så satt vi på första parkett och blickade ut över kullarna och såg en sagolik solnedgång. Det serverades förstklassig turkisk mat, goda inhemska viner och en service så långt ifrån inkastare och dryga servitörer. 

När man är med om upplevelser som den vi hade på Limon så är alla de mil på skumpiga grusvägar som vi färdas för att hitta de där gömda pärlorna så värt det. För upplevelser som denna är såna man sparar och plockar fram ibland och minns med glädje. Ett sånt ställe är Limon. 

Ps. varning för bildregn.















söndag 9 juni 2013

Gümüslük


Jag har inte gått under jorden. Jag har bara kommit hem från semestern och sex timmar senare kom flyttfirman då jag och Henrik har flyttat i Helgen. Eftersom vi numera har en härlig balkong med sol från lunch till solen går ner har vi i helgen prioriterat balkongfix. Så nu är klockan 21.13 och jag sitter i den ena solhörnan med solen i ögonen. Det får utan tvekan bli dagens I-landsproblem.

Jag har fått en del frågor kring hur vi upplevde Bodrum och vi är båda positivt överraskade. Jag har varit i Turkiet en gång tidigare och då i Alanya och detta var så långt ifrån den upplevelsen man kan komma. Vi hyrde bil hela veckan och det rekommenderar vi verkligen att man gör. På rekommendation tog vi oss till den fantastiska lilla byn Gümüslük som ligger på Bordumhalvöns västra sida. Det är dock inga direkta avstånd på halvön så vi hade ca 2 mil dit. Vi kom dit en sen eftermiddag och eftersom det var lågsäsong så var vi näst intill ensamma i den charmiga byn med det fantastiska ljuset. Hela byn kändes på något sätt surrealistisk med sina små hus precis vid vattnet och den vackra omgivningen bestående av vatten och öar som badade i det magiska ljuset.

Det fanns en anledning till att vi besökte denna byn. Här ligger nämligen en restaurang där vi tillbringade en kväll som jag tror att jag alltid kommer att bära med mig. Mer om denna vackra plats kommer i morgon.






onsdag 5 juni 2013

Ännu en semesterhälsning

Denna gången kommer semesterhälsningen från den lilla byn Turkbuku som ligger på Bodrumhalvöns norrsida. En fantastiskt vacker liten by som nu när säsongen inte riktigt kommit igång var väldigt lugn men ska enligt vår lista fyllas med rika turkar med stora båtar när säsongen är igång. Vi blev dock lite snopna när vi beställde in räkor till middag och fick in vars en. 

Men i övrigt har vi ätit väldigt bra mat men mer om det kommer när jag är tillbaka på svensk mark. Då ska ni få se en magisk restaurang och en fiskeby med ett ljus som kändes helt surrealistiskt. I morgon är det vår sista dag här i Turkiet innan vårt flyg går hem sent i morgonkväll. 




måndag 3 juni 2013

Orrefors street


En sak som står på vår att köpa lista är ordentliga coctailglas. Både jag och Henrik gillar klassiska, tunga och slipade glas. Det finns ju en hel uppsjö på marknaden som är snarlika men mina favoriter är Orrefors street. Dels för att de är snyggast och kvaliteten är utom konkurrens. Men sen tycker jag att det är roligt och viktigt att stödja det svenska glashantverket som dessvärre möter en ganska mörk framtid. Efter vårt besök i glasriket där vi på nära håll fick beskåda hantverket så känns det extra viktigt att i alla fall göra en insats till att bevara. 

Det är tråkigt att mycket av det svenska hantverket försvinner men dessvärre är det inte tillräckligt många som är beredda att betala för att behålla detta kulturarv. Det är alltid lika roligt när tidningar, främst kvällstidningar, ställer frågor som tex. Vill ni behålla tillverkningen av X i Sverige. Då är det en unison kör som svarar ja men uppenbarligen är de inte villiga att betala för det. Så frågan är allt för ofta något felställd. 

söndag 2 juni 2013

En semesterhälsning från Bodrum

Här kommer en semesterhälsning från ett väldigt trevligt Bodrum. Vi bor ca 10 minuter med bil från själva Bodrum stad, i en liten pittoresk by som heter Torba. Som förutom att det mer eller mindre bara är turister som bor på hotellen som alla har privata stränder faktiskt känns väldigt genuint. I förmiddags var jag och Henrik ute på upptäcktsfärd i närliggande byar och vi kan än så länge sammanfatta denna resan med god mat, grusvägar och salta bad. Snart är det dags för nya äventyr och troligtvis nya grusvägar.