När vägen blir målet

Den vänstra klänningen är från Åhlens och den högra & otherstories. Väskan är densamma på båda bilderna och kommer från danska decadent

Nio månader skiljer bilderna ovan men mentalt känns det som en livstid. När jag för sju månader sedan bestämde mig för att förändra mitt liv så trodde jag inte att min resa skulle bli så omfattande. När jag den 8 Januari började inse att det inte räckte med att börja träna så började det gå upp ett ljus för mig. En förståelse över att det var så mycket mer jag behövde jobba med. Hela min inställning till mat och det livet jag levde. En stor del av det som alltid varit jag. Det var en ganska jobbig insikt. Men lärorik. 

Idag har det det gått fem månader plus några dagar och när jag tittar tillbaka på tiden som gått så känner jag mig genuint stolt över mig själv. Inte bara för att jag gått ner 15,5 kg utan för att jag, enligt mig, gjort det på ett sunt sätt. Jag har tränat, ätit bra mat och tagit tag i roten av min ganska osunda inställning till mat. Mitt matlagningsintresse är fortfarande stort men annorlunda. Idag är jag intresserad av rena livsmedel istället för lösgodis ungefär. Det var egentligen inte så att jag åt dålig mat tidigare. Men det där med att äta vad man vill på helgerna blir i slutändan nästan halva veckan och om man inte rör på sig så går liksom inte ekvationen ihop. 

Jag är inte i mål. Eller jag kommer aldrig att bli färdig. Men i kilo är jag inte så långt ifrån. Kilona för mig är i och för sig inte det primära utan det är den där klänningen som hänger i garderoben. Min slutmålsklänning. Och sen vill jag ha tonade armar och fina skulderbladsmuskler. Och en platt mage. 

Jag fick en kommentar på instagram av min gamla lärare från lågstadiet som undrade hur jag orkade. Jag hade då postat en bild från min tidiga morgonpromenad i Lördagsmorse. Jag ställde frågan till mig själv och mitt helt ärliga svar är att jag inte längre ser det som ett tvång eller något jag måste orka. Jag ser det som ett sätt för mig att må bra och det gör jag genom att optimera den kropp jag har. Jag måste säga att jag kommit väldigt långt gällande min nya livsstil när jag med handen på hjärtat kan lämna det svaret. Och det var detta jag ville uppnå. Att skapa en långsiktig, sund, version av mig själv. Gränsen mellan vad som är vägen och vad som är målet har suddats ut radikalt och jag vet inte längre om jag känner något behov av att skilja på dem. Jag har påbörjat min viktigaste resa. Den mot ett hälsosamt och balanserat liv. 

Och jag vill bara säga till er att om jag kan så kan alla. 

Ps. Tack för all pepp, alla mail och alla kommentarer här och på instagram.