Bakom varje bild

Att vara min make är inte alltid helt enkelt. Ofta är det ganska enkelt tror jag då jag är snäll, vill att han ska vara glad och lycklig och älskar honom från månen och tillbaka. Jag vet att han avskyr att gå på ikea så när vi är där får han oftast stanna i bilen och jag vet att han drömt om en hund i flera år och nu ska en liten hundvalp flytta hem till oss. Just hunden ser vi så klart båda två fram emot. Jag försöker helt enkelt göra vad jag jag för att vara en så bra fru som möjligt för världens finaste man.

En sak som Henrik inte tycker fantastiskt mycket om är det där med min kamera. Att jag tar kort på mat så att vi får äta maten liten ljummen påverkar ju honom i allra högsta grad. Ganska ofta ber jag honom att ta kort på mig och blir nästan alltid lite sur för att han inte engagerar sig ordentligt. Jag brukar stå och gapa om ISO och fokus och han vill bara vara klar. Men ibland tycker faktiskt till och med Henrik att det är lite roligt, som när jag gick runt och letade efter den perfekta fasaden att ta kort framför och precis när jag ställt upp mig fint så kom en bil och parkerade precis där bilden skulle tas. Det tyckte både jag och Henrik var lite roligt. En himla tur att vi hittade en lika fin fasad ett kvarter längre bort.