Måndagstankar

Jag vet inte hur mycket måndagspepp jag egentligen bjuder på idag. Eller orden ovan sitter vid mitt skrivbord och peppar mig på dagarna. De och många andra. Och jag skriver ju oftast ett inlägg på måndagar som är till för att peppa er. Och mig själv. Dagens inlägg handlar mer om vikten av balans. Och hur svårt det är att hitta den och hur enkelt det är att hamna i obalans när man genomgår förändringar. Vad det än gäller. 

Förra veckan kände jag mig trött. Mycket på jobbet, en stundande flytt och så är jag mitt uppe i att förändra mig själv och mycket av det som är jag. Min förändring har än så länge gått bättre än planerat och även om jag inte är klar så borde jag känna att det är ok för mig att sänka tempot. Det är ok att sänka kraven på mig själv och låta min kropp få vila och återhämta sig. Jag kände att jag var väldigt nära obalans och att glömma bort det som är viktigast. Välmående. Men det är svårt ibland att bibehålla balansen. Det är enkelt att bli fartblind och bara köra på. Att bara titta framåt och inte glädjas över de framsteg man gör just nu. Att hela tiden ha siktet inställt på det där målet. Och ett av syftena med min resa är ju att jag ska bli piggare och starkare men om jag kör slut på mig själv så kommer jag varken vara piggare eller starkare. Jag har haft ett par träningsfria dagar. Närmare bestämt tre stycken. Tanken är att jag ska ha två träningsfria dagar per vecka framöver för att låta kroppen få återhämta sig. De senaste veckorna har det varit en. Max.

Jag trodde nog aldrig att ett av mina mål skulle vara att planera in träningsfria dagar. Att hon som för sex månader hade ett gymkort som hade varit helt oanvänt i över ett år. Den tjejen måste nu planera in träningsfria dagar för att inte träna för mycket. Det är en ganska lång resa jag gjort. Nu måste jag bara lära mig att njuta av den. Och klappa mig själv på axeln istället för att pressa mig hårdare och hårdare.