Jag trodde att de ljög

För exakt tre månader sedan så köpte jag, efter lite påtryckningar från kompisarna, ett kort på sats. Jag har haft gymkort i flera år och det senaste på sportlife som jag haft i ungefär två år hade jag använt tolv gånger. Totalt. Jag har aldrig förstått människor som sagt att det var roligt att träna. Jag var helt övertygad om att de ljög för mig. Men, jag köpte kortet och vi startade en träningsgrupp på whatsup ett gäng tjejer. Vi peppade varandra och det var sällan som jag inte hade sällskapet på gymmet. Tjejerna fick med mig på massa pass som jag aldrig skulle satt min fot på annars. Vissa ratade jag och vissa fortsatte jag med. Koordinationspass är inget för mig. Inte heller danspass. Däremot så fortsatte jag med tuffa intervallpass och spinning. Veckorna gick och någon gång kring jul så var inte gymmet längre ett tvång. Andelen gruppträningspassen sjönk och gympassen ökade. En gång i veckan tränade jag med en PT. Där, ungefär efter åtta veckor så hittade jag glädjen i att träna. Eller det är inte alltid roligt att gå dit men det är alltid roligt att gå därifrån.

Den åttonde Januari när jag hade min mätning och vägning med PT:n så insåg jag att jag tränade och tränade men såg inga direkt resultat. Det där med att det är 70 % kosten och 30 % träningen som skapar resultaten hade jag ignorerat. Jag trodde att de ljög för mig. Jag bestämde mig för att skapa en hälsosammare version av mig själv och att det var dags att ta tag i kosten. Det där med att äta fem gånger om dagen som jag fick höra under den första PT-träffen hade jag också ignorerat.

Redan den andra januari uteslöt jag socker och vetemjöl ur min kost. Och alkohol. Min tanke var att detta skulle pågå under en månad. Alltså till och med i morgon. Första veckan var hemsk. Huvudvärk och ständigt sugen på sött. Jag kände mig sjuk. De som gjort denna resan sa till mig att det vänder. En dag är du inte sugen längre. Jag trodde att de ljög. Det gjorde de inte. Dagen kom. Sockersuget var borta och än så länge har det inte kommit tillbaka.

Att äta fem gånger (som ibland blir fyra, främst på helgerna) har jag aldrig gjort innan. Jag åt inte ens frukost för tre månader sedan. Nu äter jag något ca var tredje timme. Mycket grönsaker men även kött och mejeriprodukter. Har är även väldigt mån om att äta rena livsmedel utan tillsatser. Man ska inte bara vara snäll mot utsidan av kroppen utan även insidan. Jag är inte hungrig och framförallt inte sugen. Jag har plockat bort snabba kolhydrater men äter rotfrukter och frukt. Jag tror att jag har hittat ett förhållningssätt till mat som jag kan leva med. Men kanske ibland vara mindre strikt. Och ta ett glas vin då och då. Eller flera vid speciella tillfällen. Och inga dieter.

Idag hade jag min mätning och vägning med PT:n. Efter snart en månad så visar vågen på 4,7 kg mindre, fettprocenten har sjunkit 2,1 procentenheter och jag gör en snygg planka. Att gå ner 4,7 kg på 23 dagar är inget jag eftersträvat och heller inget att rekommendera. Att träna 19 gånger på en månad kanske inte är den nivån jag för alltid kommer att hålla heller. Men jag kallar Januari en bra start mot det mål jag satt. Sockersuget är borta och plankan är min vän. Nu är det bara resten kvar.

En sak tar jag med mig och för er som läser detta och också tror att folk ljuger om att det är kul att träna och sockersuget försvinner så vill jag bara säga. Vi ljuger inte. Och se till att omge dig med människor som peppar dig. Du är duktig för att du kommer igång och det får du visa. Checka in på gymmet och dela på facebook. Lägg upp bilder på instagram. Det kommer en dag när du känner att du inte behöver det längre. Jag börjar komma dit. Och det finns inga quickfix. Det gäller att förändra livet. Och hitta ett sätt att leva med det.

Bjuder även på ett gott mellanmål eller dessert som passar både stora och små barn. Jag tycker att det lämpar sig som dessert men även efter träningen när man behöver kolhydrater.  Mosa en banan och vispa ihop med ett ägg. Stek som en pannkaka. Toppa med valfri topping. På bilden har jag rostad kokos, jordgubbar och kesella blandat med 100 % vaniljextrakt.

I ett hus med rosa dörr

Bilder: Pinterest

Idag drömmer jag om att bo i ett hus med en rosa, vacker, gammal dörr. Att kunna gå med bara ben och höga klackar. I en fluffig ballerinakjol och känna mig så där chic. Och inte alls känns mig utklädd som jag brukar göra i en del kläder som är fina på andra men inte på mig. Utan bara fullständigt bekväm i min kjol och i mig själv. Och gå hem till mitt hem med den rosa dörren som knarrar när jag öppnar den. Det känns som om detta är en kväll då den enda energin jag har är att just drömma. Och surfa resor. 

Föremål med historia

Igår städade jag klädkammaren. Det tog halva dagen och jag är inte ens klar. Sen tog jag lite bilder på vårt sovrum som är en blandning av mig och Henrik. Jag gillar vitt och ganska stramt. Henrik är betydligt mer klassisk och vill att möbler och saker ska ha historia. Så det är en mix. Gynningtavlan fick jag av Henrik vår första jul. Han visste att jag gillade den tavlan men den var tyvärr slut så han letade upp Agneta Gynnings telefonnummer, ringde henne och berättade att han var på jakt efter den tavlan till sin nya flickvän. Och hon kunde väl inte säga nej till killen som ansträngde sig så hon hämtade den hos Carolina och så att jag kunde få den i julklapp. Den söndriga Guide Michelinboken som jag måste lämna in och få lagad hittade vi på den underbara antikmarknaden Port de Clignancourt i Paris. Denna underbara marknad som jag planerar att vi ska besöka med släp så att jag kan få en hem svulstig antik spegel med guldram. Ett hem med historier och där vi skapar vår historia helt enkelt. 

Yollibox

Idag när vi var och handlade så såg jag att Ica Maxi börjat sälja Yollibox frozen yoghurt. Jag gillar frusen yoghurt och att denna är helt naturlig utan tillsatser kändes väldigt positivt. Dock är den inte helt  fri från socker då den innehåller druvsocker men jag äter ju frukt så det var värt ett försök. Och den var magisk god. Vi testade mango och toppade med färska jordgubbar och rostad kokos. Himmelskt gott och den smakar verkligen mango och yoghurt och inget annat. Enda nackdelen är att man nog har gjort förpackningen för att man ska äta upp den och inte spara i frysen. En liten skål av detta, en kopp te och en ny serie att titta på var precis vad jag behövde i kväll. 

'

Bild1 & 2: ByEmma. 3: Yollibox

Söndagspepp

Klockan är snart 11.30 och vi har inte ätit frukost än. Henrik står i köket och gör bacon, äggröra och grönsaker. Faktiskt skönt att ha en lugn helgförmiddag där jag inte stressar iväg till gymmet och är uppe innan solen gått upp. Att vi är trötta idag beror nog till stor del på att vi igår kväll gick bort till en kompis och spelade Risk till klockan tre i natt. Eller jag somnade på soffan ett par timmar innan men de andra spelade. Och jag blev ju väckt och fick traska hem mitt i natten. Lämnar er med lite peppande ord medans jag fångar denna dagen. 

Förändrade smaklökar

Så snabbt det går att förändra smaken. Under de 24 dagar som har gått sedan jag uteslöt socker och mjöl ur kosten så har det hänt väldigt mycket. Av någon anledning så har jag uteslutit nästan alla kolhydrater. Eller iallafall snabba sådana. Jag äter dock alla grönsaker och rotfrukter. Idag tänkte jag dock festa till det och gjorde ungsbakade sötpotatisklyftor till vår oxfilé. Och sambon gjorde rödvinssås. Jag åt en klyfta men gud vad sött det var. Nu har jag aldrig varit översvallande förtjust i sötpotatis men nu var sötman mycket mer framträdande. Tror att jag håller mig till grönsaker i fortsättningen. 

Nu äter jag varken GI eller LCHF men ur GI-synpunkt är sötpotatis ett mycket bättre alternativ än potatis. 

Som små lätta moln

Efter att jag sett bilder på bomullskvistar på Fridas blogg förra veckan så har jag inte riktigt kunnat släppa det. Det är uppenbarligen inte det enklaste att hitta har jag förstått men nu står de hemma hos oss. De kom från Holland till Blomrum i morse och står de så fint på bordet i hörnan. Hoppas att sambon ger dessa högre betyg än mina fina lärkträdskvistar som han fick leta efter en hel dag. Han kollade sedan på dem och konstaterade "döda pinnar med kottar på". Han förstod inte riktigt tjusningen i döda pinnar med kottar helt enkelt. Förhoppningsvis uppskattar han pinnar med fluffiga bomullstussar mer. Största tacket till Frida som väckte begäret till bomullskvistar men även såg till att jag fick tag på dem också. Och till blomrum som löste det så fort.