Vart tog glädjen vägen?

Jag avslutar min väldigt långa semester med att åka till Borås och gå på fotboll. Malmö - Elfsborg. Malmö fick storstryk och det är väldigt tråkigt. Dock finns det så mycket mer som är tråkigt med denna matchen.

Jag har alltid tyckt att Malmös fans är hyfsat städade och duktiga. Och det är de flesta oxå. Men dessvärre långt ifrån alla. Det finns tyvärr helt för mycket folk som inte brinner för sporten utan brinner för något helt annat som inte hör hemma på en arena. Det är väldigt mycket fula ord. Det buas extremt mycket åt motståndarlaget men det som var värst idag var när man tog in alla duktiga juniorer från Elfsborg som gjorde en strålande insats i Gothia cup och de möts av burop från stora delar av Malmöklacken. Det är tonåringar vi pratar om. Det är nästa generations fotbollsspelare. Det är spelare som ni kanske inom ett par år skulle vilja spelade i Malmö. Och ni buar åt dem?

Jag kanske är extra kinkig idag. Det hela började med att min sambo som vanligt har på sig en Örgryte halsduk när har går på match. Det har han alltid. Han brukar mest få kommentarer som "det är ju synd om dig, får jag bjuda på en öl" eller bli välkomnad att se riktig fotboll. Såna kommentarer fick han idag oxå. Många. Enda tills han blev tvingad att ta av halsduken av ett gäng mindre trevliga supportrar som inte förstod att även om han håller på ett lag så ser han gärna matcher med de lag som han tycker spelar bra fotboll. Var har den otroligt hätska stämningen kommit ifrån? Vart är glädjen? Jag förstår verkligen de föräldrar som är oroliga för att skicka iväg sina tonåringar till matcher och det är skrämmande. Sport borde vara glädjefyllt. Inte hotfullt. Inte bråk. Inga bengaler.

Varför ska ett fåtal supportrar göra så att vanliga fans drar sig för att stå på ståplats?