Ediths rum

Det där med barnrum verkar vara en känslig sak, iallafall om man får tro kommentarsfältet på Martins krönika i Residence där han kraftigt ifrågasätter det där med inomhustält till barnen. Jag är också fullständigt medveten om att jag tillhör en av alla dem som inspirerat honom att skriva krönikan, som för övrigt är väldigt rolig. Jag rättfärdigar tältet och Ediths färgkoordinerade rum med att jag får passa på medan hon är så liten att hon inte har någon egen vilja än. I alla fall inte när det kommer till inredningen i hennes rum. 

Just nu är det ju nästan jag bara som använder det då jag ibland sitter i fåtöljen där inne och ger henne mat. Även Douglas är där inne ibland då han gillar att rulla sig på mattan, däremot så är han livrädd för hennes snigel som just nu får stå på en hylla för husfridens skull. Jag är som sagt fullt medveten om att det kommer att komma en dag om några år då kommer leksakerna i naturmaterial ersättas av saker i plast och gälla färger men fram till den dagen kommer så kommer hennes rum var det där harmoniska rummet som går i puderrosa, marinblått, vitt och grått och när Edith blir stor nog för att uppskatta böcker så ska hon och jag sitta där inne i hennes tält och fantisera oss bort i sagornas värld.