Igår åt vi vår första middag inomhus på jag vet inte hur länge. Henriks perfekt slagna bea fick sällskap av rostad sötpotatis, heltstek entrecote, en stor matig sallad och min BBQ-sås. Eller för att vara ärlig så är det min mammas recept som jag har snott och gjort till en av mina paradsåser. En väldigt trevlig tisdagskväll med goda vänner.
Jag kom på mig själv när vi satt där vid bordet och regnet smattrade utanför och vi hade ett gott rödvin i glasen att jag nog längtar lite efter hösten trots allt. Jag brukar få den känslan vid den här tiden varje år. Att jag börjar längta efter att flytta in, tända ljus och ha lite mindre ångest över att göra en massa fantastiska saker hela tiden. Sen kommer den där hösten och så är den inte alls lika mysig som den var i min fantasi. Och min prestationsångest är inte alls mindre.
På hösten brukar jag få för mig att jag ska klippa lugg. Mest för att jag ser en bild framför mig när jag går i skogen med min lugg, en mysig polotröja, höga stövlar och tittar på den praktfulla gul/röda skogen. Problemet är i verkligheten så blåser det alltid så att luggen står åt alla håll och kanter. Sen gillar jag inte polotröjor för att jag känner mig instängd och sen så ser jag ändå inte ut eftersom jag med all säkerhet inte orkat sköta om luggen så att den är för lång. Och sen har jag för runt ansikte för att passa i lugg. Så den där luggen är ju ganska fin i teorin men en ganska dålig idé om man heter Emma i praktiken.
Jag tänkte exakt samma sak igår - att jag längtar efter hösten, alla snygga, dressade höstkläder, massa ljus inomhus. Kommer ändra mina tankar sedan när hösten kommer och paraplyn vänder sig ut och in :)
SvaraRaderaVilket fint porslin Emma - vad är det för ngt?
Kram Anna
Hahaha, du är så go! Det här resulterade precis i högläsning efter att jag skrattat högt för mig själv när jag läste om luggen :)
SvaraRaderaTack för din söta hälsning, hoppas också att vi ses snart. Åker till Sthlm hela nästa vecka men sen vore det mys! :)
Kram på dig så länge!